Inget tidsslösande här inte.
Idag har jag planerat in en fika med en kille som jag inte känner, knappt pratat med. Träffade honom på en fest i lördags och han var väldigt blyg. Jag har någonstans tänkt att man måste ge blyga killar en chans, han kanske är jättetrevlig. Men samtidigt så känner jag lite att jag hellre åker hem och tar det lugnt. Och jag har lite andra killar på gång som är bra och som jag hellre skulle träffa, eller vila upp mig för att orka träffa. Så summan av kardemumman är att jag nog kommer att ställa in med honom idag. Det är inte bra att slösa på sin egen och andras tid, bättre att bara göra det man verkligen vill göra.
Segt..
Det tråkigaste med att vara krasslig och trött är att allt känns så tråkigt för att man inte har någon lust att anstränga sig. Ingen inspiration, vill mest bara ta det lugnt o kolla på någon tv-serie som jag redan sett. Men jag är på jobbet, ska mest sitta framför datorn och göra klart en presentation tills på torsdag.
Så planen är att vila upp mig så att inspirationen och orken kommer tillbaka.
Kan behöva vila lite.
Jo, så jag hörde att min goda vän på jobbet har sin bröllopsdag idag så jag sa NATURLIGTVIS att jag kunde passa deras barn.. Bra där! Det är ju ett bra sätt att slappna av på, barnpassning... Sa jag att de är tre stycken. Få se om det blir av. Men jag vill gärna göra det, det skulle vara kul. Köra lite singstar o hänga med barnen.
Söndag
Men på något sätt fick jag en dålig smak i munnen. Jag är irriterad... Det är så att min syster hänger med mig o mina kompisar ganska mycket. Just nu så sitter hon med min bästa kompis (en tjej som jag pratar med varje dag) och en kollega till mig och det stör mig, kan hon inte hänga med sina vänner i stället? Det stör mig ännu mer att det stör mig. Men jag kan liksom inte ha kul när hon är med. Men jag måste släppa det, för min egen skull. Jag vet att mina vänner gillar mig, att jag inte behöver tävla med henne.
Mmm.
Han är bra på att ge komplimanger. O jag gör inte det... Men det kanske är ok. Jag tänker att det faktumet att jag ler med honom hela tiden är komplimang nog. Kanske behöver jag inte tvinga fram några komplimanger. Han kan också sträcka sig fram och hångla upp mig nästan var som helst, på ett café eller i en restaurang. Och jag gillar det.
Hoppas att han gillar mig och vill fortsätta träffa mig...
På jobbet...
Ikväll ska jag träffa min flört från nyårs, vi ska gå på bio. Mmm det ska bli mysigt. Men jag blev lite kluven nu på morgonen när jag träffade min kollega som jag tycker är intressant också... Hmm, men båda är bra killar och det skadar inte att lära känna båda dem bättre. O jag är nog lite hångelsugen...
Så idag...
Första inlägget på min nya blogg..
Ny blogg, nytt liv. Eller hur är det man säger. Det är ju trots allt ett nytt år. Ett år där jag ska fortsätta att ta aktiva beslut och steg för att må bättre. Kommer fortsätta att vara ett hårt arbete men jag tror att det kommer att vara värt det.
Så vem är jag. Jag är en snart 30-årig tjej som bor i sthlm. Jobbar med forskning och har en kronisk inflammationssjuksom. Har i hela mitt liv satt ribban högt och pressat mig hårt med nya utmaningar. För ett par år sedan förlorade jag min bror. Lite före det hände hade jag börjat ifrågasätta vad jag höll på med, vart jag var påväg. Frågor som, "Hur vill jag leva mitt liv?" blev viktiga. Och efter ett par svåra år börjar jag äntligen att vakna, komma tillbaka. Och jag kunde inte vara mer tacksam.
Det jag skriver om kan vara allt från helt vanliga saker till ganska tunga och djupa ämnen. Ibland med glimten i ögat ibland gravallvarligt. Men jag skriver för att jag gillar det.