Börjar ytligt, sen lite djupare o sen hmm...
Klippte mig imorse o köpte smink. Får alltid lite dåligt samvete när jag lägger så mycket pengar på mitt utseende. Men vad ska jag göra, jag gillar det.
I många år sminkade jag mig inte alls. Vet inte riktigt varför. Kanske var det för min pojkvän som jag hade då. Vi var tillsammans i över 10 år, från att jag var 15 tills fram tills för ett halvår sedan. I somras när vi var utomlands så insåg jag något när jag ville se bra ut när vi gick ut o käkade men han kände sig obekväm. Han kände det som att alla undrade varför jag var tillsammans med honom, kanske hade han alltid undrat det. Jag kände bara att "kan du inte i stället ge mig en komplimang för att jag ser bra ut". Och jag ville ju se bra ut för honom, för oss. Kanske var det därför jag slutade att klä upp mig o sminka mig - alltså för hans skull. Dumt.
Nu undrar jag varför jag var tillsammans med honom i så många år. Inte för att andra kanske inte förstod utan kanske för att han aldrig var bekväm med att vara tillsammans med mig. Han kände sig nog väldigt ofta att han var i underläge. Vad gör man om man är en framgångsrik, smart, snäll och snygg tjej som många uppskattar (så jäkla jobigt o va så bra ;) haha)... Jag är också otroligt lätt att ha o göra med och är socialt begåvad... Haha, kontaktannons, here I come..
