Lite för mycket information...
Nej, men allvarligt så tänkte jag glida in till staden. Köpa mig lite kläder inför måndag då jag ska hålla en presentation.
Han
Så jag sitter hemma en fredagskväll o har på tvn. Skulle precis göra klart en jobbgrej, jo jag vet det är illa. Men allt jag kan tänka på är min kollega som jag träffat en del senaste tiden.
Jag funderar på vad han gör. Funderar på om han gillar mig. Funderar på om han träffar någon annan. Funderar, funderar, funderar. Vi har egentligen inte sagt något om vad vi vill. Jag tror inte att jag ska fundera så mycket. Bara vara. Men jag skulle vilja prata mer med honom. Alltså veta mer om honom, på något sätt har det inte blivit så mycket pratande. Men nej jag ska inte planera o fundera. Det känns inge roligt.
Jag ska inte göra som man ska, jag ska göra som jag vill. Mer hjärta än hjärna.
Börjar ytligt, sen lite djupare o sen hmm...
Klippte mig imorse o köpte smink. Får alltid lite dåligt samvete när jag lägger så mycket pengar på mitt utseende. Men vad ska jag göra, jag gillar det.
I många år sminkade jag mig inte alls. Vet inte riktigt varför. Kanske var det för min pojkvän som jag hade då. Vi var tillsammans i över 10 år, från att jag var 15 tills fram tills för ett halvår sedan. I somras när vi var utomlands så insåg jag något när jag ville se bra ut när vi gick ut o käkade men han kände sig obekväm. Han kände det som att alla undrade varför jag var tillsammans med honom, kanske hade han alltid undrat det. Jag kände bara att "kan du inte i stället ge mig en komplimang för att jag ser bra ut". Och jag ville ju se bra ut för honom, för oss. Kanske var det därför jag slutade att klä upp mig o sminka mig - alltså för hans skull. Dumt.
Nu undrar jag varför jag var tillsammans med honom i så många år. Inte för att andra kanske inte förstod utan kanske för att han aldrig var bekväm med att vara tillsammans med mig. Han kände sig nog väldigt ofta att han var i underläge. Vad gör man om man är en framgångsrik, smart, snäll och snygg tjej som många uppskattar (så jäkla jobigt o va så bra ;) haha)... Jag är också otroligt lätt att ha o göra med och är socialt begåvad... Haha, kontaktannons, here I come..
Ibland så!
Jo så att. Allt är bra. Jag tycker mig höra fåglar som kvittrar o allt sånt. Livet leker.. Ja, du kan ju gissa varför. Gissa är bra. Hihi. Har mycket jobb, borde vara grymt stressad, verkar inte vara så idag, inte en sån dag. Kan säga att mina tankar är någon annanstans. Uppe i det blå. Men allt är bra. Bara bra. Lite lullig.
Så nu ska sluta med mitt flumm inlägg.
:)
Fåfänga jag
Jag är ganska fåfäng just nu. Har märkt att just fåfänga går upp och ner för mig. Jag kan inte ens gå utanför dörren utan smink. Känns dumt på något sätt, men det är jag. Jag gillar att se bra ut, vara fin i håret o sminkad.
Jag gillar också en kort kjol och högklackat. Gärna lite för höga klackar mot vad som är ok. Vad kan jag säga, jag gillar det.
Men allt sånt tonar jag ner ganska ofta. Bättre att se lite förjävlig så sätter på mig min loppiga tröja o jeans. Bättre att smälta in. Men smink det kommer jag att ha på mig minsann. O vara snygg i håret också.
Efter mat
Men det som är positivt är att jag börjar känna mig som mig själv igen. Efter år av bara försöka att överleva så börjar JAG glida tillbaka till mig. Jag börjar känna mig levande igen, börjar känna ett driv. Börjar blir riktigt förbannad när andra jävlas med mig. Detta är bra. Mycket bra. Jag tror på framtiden, tror på att den kommer att bli riktigt bra.
Jag kommer att ha energi nog att ta aktiva beslut och göra saker som jag vill. Just nu, just idag är det bästa jag kan göra att skriva skiten. Snart kommer jag att göra helt andra saker och av andra skäl. Snart så. Det finns inget annat.
Förbannad
Känner mig löjlig, det är inte första gången som en chef bestämmer över en. Man måste bara foga sig och tänka "ja, jag ska göra den skiten som är helt värdelös för att du säger det". De är inte ens vänner, de är inga som tar hand om en, de är bara chefer som tänker på sitt egna bästa. Kanske borde jag säga upp mig själv.
Dubbel date...
Alltså jag har inte riktigt gjort det med flit heller. Det skulle ju vara enklare om det bara var en. Detta eftersom det känns på något sätt som om jag då skulle låta mig falla lite enklare, inte hålla tillbaka ngt. Men, men man kan ju faktiskt ha sämre problem. Och de båda är bra killar också... Bra killar är bra!
Bara lite info...
Det är inte ok
Jag vill inte komma till jobbet med ångest och känsla av att jag måste göra något som inte går att göra.
Inget tidsslösande här inte.
Idag har jag planerat in en fika med en kille som jag inte känner, knappt pratat med. Träffade honom på en fest i lördags och han var väldigt blyg. Jag har någonstans tänkt att man måste ge blyga killar en chans, han kanske är jättetrevlig. Men samtidigt så känner jag lite att jag hellre åker hem och tar det lugnt. Och jag har lite andra killar på gång som är bra och som jag hellre skulle träffa, eller vila upp mig för att orka träffa. Så summan av kardemumman är att jag nog kommer att ställa in med honom idag. Det är inte bra att slösa på sin egen och andras tid, bättre att bara göra det man verkligen vill göra.
Segt..
Det tråkigaste med att vara krasslig och trött är att allt känns så tråkigt för att man inte har någon lust att anstränga sig. Ingen inspiration, vill mest bara ta det lugnt o kolla på någon tv-serie som jag redan sett. Men jag är på jobbet, ska mest sitta framför datorn och göra klart en presentation tills på torsdag.
Så planen är att vila upp mig så att inspirationen och orken kommer tillbaka.
Kan behöva vila lite.
Jo, så jag hörde att min goda vän på jobbet har sin bröllopsdag idag så jag sa NATURLIGTVIS att jag kunde passa deras barn.. Bra där! Det är ju ett bra sätt att slappna av på, barnpassning... Sa jag att de är tre stycken. Få se om det blir av. Men jag vill gärna göra det, det skulle vara kul. Köra lite singstar o hänga med barnen.
Söndag
Men på något sätt fick jag en dålig smak i munnen. Jag är irriterad... Det är så att min syster hänger med mig o mina kompisar ganska mycket. Just nu så sitter hon med min bästa kompis (en tjej som jag pratar med varje dag) och en kollega till mig och det stör mig, kan hon inte hänga med sina vänner i stället? Det stör mig ännu mer att det stör mig. Men jag kan liksom inte ha kul när hon är med. Men jag måste släppa det, för min egen skull. Jag vet att mina vänner gillar mig, att jag inte behöver tävla med henne.
Mmm.
Han är bra på att ge komplimanger. O jag gör inte det... Men det kanske är ok. Jag tänker att det faktumet att jag ler med honom hela tiden är komplimang nog. Kanske behöver jag inte tvinga fram några komplimanger. Han kan också sträcka sig fram och hångla upp mig nästan var som helst, på ett café eller i en restaurang. Och jag gillar det.
Hoppas att han gillar mig och vill fortsätta träffa mig...
På jobbet...
Ikväll ska jag träffa min flört från nyårs, vi ska gå på bio. Mmm det ska bli mysigt. Men jag blev lite kluven nu på morgonen när jag träffade min kollega som jag tycker är intressant också... Hmm, men båda är bra killar och det skadar inte att lära känna båda dem bättre. O jag är nog lite hångelsugen...
Så idag...
Första inlägget på min nya blogg..
Ny blogg, nytt liv. Eller hur är det man säger. Det är ju trots allt ett nytt år. Ett år där jag ska fortsätta att ta aktiva beslut och steg för att må bättre. Kommer fortsätta att vara ett hårt arbete men jag tror att det kommer att vara värt det.
Så vem är jag. Jag är en snart 30-årig tjej som bor i sthlm. Jobbar med forskning och har en kronisk inflammationssjuksom. Har i hela mitt liv satt ribban högt och pressat mig hårt med nya utmaningar. För ett par år sedan förlorade jag min bror. Lite före det hände hade jag börjat ifrågasätta vad jag höll på med, vart jag var påväg. Frågor som, "Hur vill jag leva mitt liv?" blev viktiga. Och efter ett par svåra år börjar jag äntligen att vakna, komma tillbaka. Och jag kunde inte vara mer tacksam.
Det jag skriver om kan vara allt från helt vanliga saker till ganska tunga och djupa ämnen. Ibland med glimten i ögat ibland gravallvarligt. Men jag skriver för att jag gillar det.
